Grammatik 1

Substantiv
Här kan ni läsa lite om vad substantiv är. När ni har läst klart tycker jag att ni ska besöka Safir och träna på substantiv. OBS! Läs först hela texten!

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa är "Substantiv är namn på ting, sådana som boll och ring". Exempel på substantiv är bord, sol, kärlek och fred.

Förklaring
Substantiven kan vara konkreta eller abstrakta. De konkreta substantiven betecknar sådant som existerar fysiskt, sådant man i allmänhet kan "ta på". Konkreta substantiv betecknar även företeelser som man av praktiska skäl inte kan ta på, till exempel gas och himlakropp. De abstrakta substantiven betecknar bland annat egenskaper, förhållanden, tillstånd och annat som inte existerar i direkt fysisk bemärkelse, till exempel kärlek och fred. Det är inte alltid enkelt att dra gränsen mellan abstrakta och konkreta substantiv, och många substantiv kan användas både i abstrakt och konkret bemärkelse: "Svensson sitter på jobbet" respektive "Svensson har förlorat jobbet".

Genus
Alla svenska substantiv har grammatiskt genus. Antingen har ett substantiv genuset utrum, som även kallas "reale" eller "n-genus", eller så har det genuset neutrum, som även kallas "t-genus". Det går inte att semantiskt bestämma vilket genus ett substantiv har, men det finns vissa mönster. Exempelvis är ord som betecknar människor nästan alltid utrum (ett vanligt förekommande undantag är ordet "barn"). Ord för levande varelser kan även ha naturligt genus i form av femininum eller maskulinum. Detta har bland annat betydelse för vilka pronomen ("hon" respektive "han") som används för istället för substantivet.
För ett litet antal ord skiljer sig genus åt beroende på den regionala språkvarianten, till exempel apelsin som i standardspråket har n-genus, men som i stora delar av södra Sverige har t-genus.
Vissa ord har både neutrum och utrum, och växlar betydelse beroende på vilket genus som används:
en borr – en borrmaskin
ett borr – stålbiten man sätter i borrmaskinen)
en öl – drycken i flaska eller glas)
ett öl – ett ölmärke

• 
  Böjning
  Substantiv kan böjas i numerus, species och kasus.
  Numerus [redigera]
  Odelbara substantiv kan normalt böjas i numerus, vilket innebär att de har en form för singular (ental) och en för plural (flertal). Pluralformerna konstrueras i huvudsak med hjälp av böjningsmorfem (ändelser), men för en mindre grupp ord förekommer även omljud och vokalförkortning (till exempel man - män, mus - möss). Man brukar kategorisera substantiven i deklinationer efter vilken pluraländelse de får. Svenskan anses allmänt ha sex eller fem deklinationer (ibland låter man ord med pluraländelserna -er och -r utgöra en och samma deklination).
  Deklination
  Pluraländelse
  Exempel
• 1 -or
  flicka - flickor
• 2 -ar
  bil - bilarpojke - pojkarfågel - fåglar
• 3 -er
  student - studentermuskel - muskler
• 4 -r
  fiende - fiender
• 5 -n
  äpple - äpplen
• 6 (ingen ändelse)
  hus - hus
  

Species (bestämdhet) [redigera]
När man anger ett substantiv i bestämd form nominativ så lägger man till suffix -et eller -en i slutet av varje substantiv. I detta sammanhang utgör suffixet en grammatisk artikel. Artikeln är beroende av vilket genus substantivet har (utrum eller neutrum).
Ett hus - huset
En bil - bilen
Artikeln används när man talar om något speciellt och vill uttrycka bestämdhet, till exempel "Jag såg huset" om man syftar på att man såg ett speciellt hus (om man bara refererar till ett hus i största allmänhet använder man obestämd form, "Jag såg ett hus").
Genitiv
I svenskan markeras genitiv med ändelsen s på substantivet (efter alla andra eventuella ändelser):
bilen - bilens

Träna på SUBSTANTIV!